15 januari 2009

Livet är tungt just nu

Finner inga ord på hur dåligt jag mår just nu och hur hopplöst allt känns. Finns bara tårar, tårar som aldrig tycks ta slut.


Jag lider av ångest vilket i sin tur medfört att jag hamnat i en djup depression. Ett sjukdomstillstånd som tycks vara lika svårt för mig själv att hantera som för utomstående. Känner mej oerhört ensam och styrd av sammhällets krav och regler. Det är så många som går in i väggen, har ångest, depressioner och ändå verkar det inte finnas bra vård att få. Det finns så många brister inom vården så det är skrämmande och för att inte tala om hur illa man kan bli bemött. Jag får inte längre träffa min underbara psykolog och läkare vid företagshälsovården pga ekonomiska skäl från arbetsgivarens sida. Det känns oerhört jobbigt och påfrestande att behöva ge upp något som fungerat så bra och som jag verkligen trivts med. Så nu har jag inget annat val än att övergå till landstingets vård som en sista chans att komma på fötter igen. Men efter att ha träffat en kurator som gjort en kartläggning och träffat en läkare så kan jag inte göra annat än att sjunka djupare i min depression och känna att allt är nattsvart. Vid första besöket hos läkaren fick jag även chock beskedet att jag kommer att tvingas att börja arbetsträna snart vilket jag är så långt ifrån redo man kan komma. Men hur jag mår och vad jag känner är det sista man tar hänsyn till tyvär. Så här sitter jag och vet varken ut eller in......kan inte bestämma mej för om jag tycker vården hjälper eller stjälper.


(Buketten med rosa rosor fick jag av en av mina fastrar och hennes man bara för att...)

4 kommentarer:

Carina sa...

Fastän jag redan känner till dina problem så blir jag så ledsen att läsa om det igen. Ledsen, och arg, över hur det fungerar. Du är inte ensam vännen, det bara känns så. Jag finns här, långt borta. *kram* men jag vet så väl hur du menar med den där ensamheten.

Teres sa...

Tack för att du finns vännen! Du är ett så stort stöd för mig och finns alltid där för mig när jag behöver det som mest:)

Eyovine sa...

*kramar på*

ScrapMi@ sa...

Åh jag vill bara krama om Dej förstår precis hur Du känner inför ny kurator,läkare o arbetsträning en frustration som är enorm....skickar en stor famn med rosor o styrkekramar till Dej ;-)
Hoppas vi ses framöver på någon pysselträff!!
Kram/Mia